I nästa liv...


PERFEKT. Så här vill jag se ut. Varför ligger inte håret så, inte bara när man vaknar - men även när man går ut på morgonen? Varför ligger det inte så, överhuvudtaget? Snygga Rachelle LeFevre.

I alla fall. Redaktionsdagen idag: göra framsida, vinjetter och sidnummer  till tidning med tema genus. Blev färdig på en timma. Nu borde jag plugga inför tv-provet imorgon, men hjärnan är som ett halvstelt tuggummi. Vet inte vad jag skall hitta på riktigt.

Verbaliserat? - Då är det stort

Den största av svagheter. Eller en av dem i alla fall. Jag är nog medlem i varenda jävla community som finns. Eller om vi skall vara realistiska. Kanske en fjärdedel då. Men tänk efter, det är en hel del det.

Latest:
http://twitter.com/BethBs

Alla namn var upptagna, som vanligt. How come, egentligen? Det är alltid jag som får heta de konstiga sakerna. För om man skriver det där med bara gemener så blir det bethbs. Då fattar ingen någonting. Ingenting fattar något. (Jag fick hitta på en egen förklaring efter femtio andra namnförsök, så det blev Beth B's twitter - ni förstår?)
     Och att berätta vad jag heter på youtube vore bara pinsamt. Man tager vad man haver helt enkelt. Och haver man ingenting. Ja, då tar man det istället. Småkrafs.

I alla fall. Twitter var det. Låter spännande. Nu skall jag upptäcka.  Och "twittra".


Better, better, better


SOMMAR. Ellos imponerar. Igen. De kan göra så snygga saker ibland. Förstår ni hur underbart vacker denna topp är? Och hur snygg den blir i vitt, till brun mage och mellanblå jeansshorts i sommar? Det finns inga missar, det är en hit. Och en fantastisk sådan.

Nu GA och sedan är det off till Bergakungen.

Klippa


HÅR- SVAMMEL. Varför kommer man på att håret är långt, när det är alldeles för långt redan? Finns det inget mellanläge, då man faktiskt inser att nu börjar det gå över gränsen. Nje.
     I vilket fall som helst så bokade jag en klipp- tid.

Le problem, ifråga, är vad jag skall göra. Mitt hår är så slitet så antagligen har jag väl inget val mer än att kapa halva håret. Men om jag fick välja, vad skulle jag göra? Det spelar ingen roll hur många hårstils- tidningar jag köper, min hårtyp kommer aldrig finnas med ändå. Tjockt. Långt. Jättelockigt, ibland - olockigt ibland. Växer som ogräs. Och det bara hänger där. Jag vet inte hur många människor som skulle vilja kapa huvudet av mig för att jag skriver detta. Men jag avundas de med tunt, rakt hår. De får alltid håret att lika perfekt. Är alltid snyggt i tofs.
     Fast jag vill inte tunna ut det. Ändå.

Tips?

"You're very talented, Billy"


S:T ELMOS. Jag har upptäckt VHS- spelaren de senaste månaderna. Och med det, flera alldeles fantastiska filmer. Och med det, har jag dessutom sett fler filmer överhuvud taget. Klassiker som man inte trodde var så bra. Klassiker som man inte ens visste var klassiker. Annan skit som inte var någonting, men som var jättebra ändå. Och så vidare.

Eftersom jag har lyckats dra på mig årets förkylning, tog jag direkt tillfälle i akt igår efter skolan, och plockade fram S:t Elmos Fire. Den handlar om vänskap och känslor i största allmänhet, vad som händer efter college. Rob Lowe, Demi Moore, Ally Sheedy, Judd Nelson. Med flera. Fantastiska skådespelare från 80- talet. Och det är kanske något av det bästa med den. Ibland tycker jag att 80- talet verkade så sjukt, men ibland (på filmer) önskar man att man hade varit där.
     Åh, du måste se den. 

Note


(BÄST FÖRE?) Vad är hållbartiden på en blogg egentligen? Hur länge, skall man hålla på?

Jag älskar, att skriva, lägga upp bilder, kommunicera med er. Genom bloggen. Det är en konstig känsla, men en bra sådan. Jag älskar, att kunna gå tillbaka och bläddra i arkivet. Se: Inlägg som man tyckte om själv men inte trodde skulle bli någon hit bland andra, men som det blev ändå -
här. Inlägg som ger en samma känsla när man ser det, som när man första gången lade upp det - här. Inlägg som får en att skämmas något evennerligt, varför skrev jag på det sättet? - här. Och inlägg där man verkligen försökte, i början. Man verkligen trodde. Här. Här. Här. Här.
     Då brukade jag inte vara nöjd för dagen, förrän jag hade postat minst 10 inlägg.

Den är säkerligen mer välgjord nu. Jag har kanske blivit, lite av en perektionist. Jag tycker inte om att lägga upp inlägg, som inte är absolut genomarbetade. Jag vill ha det rätt. Och jag vill, att alla läsare skall tycka om det.

Jag har  inte sådär jättemånga läsare. Men utan att fjäska, så är jag absolut övertygad om att jag har de bästa. För även om jag inte bloggar på flera dagar, så håller sig de där besökarna framme. Besökarstatistiken har en lägsta siffra, men den är inte i närheten av noll. Det håller mig kvar. Skall ni veta.

Erkännandet är att jag har funderat de senaste dagarna. Hur vet man när man skall sluta egentligen? Jag känner mig inte färdig. Som jag skrivit här ovan, så älskar jag de där sakerna med bloggen. Och det kan få mig så glad, att gå tillbaka till det där inlägget, och bara läsa igenom alla kommentarer. Jag var så nära att sluta.

Så skriver Jossan. Fantastiska, helt sjukt duktiga 15- åriga (!) Jossan en text bara om varför jag inte skall sluta. Grejen var, att jag hade skrivit till henne först av alla. Alla, alla. Att jag funderade på att sluta blogga. Det var en av er läsare, som jag berättade om det först för. Att jag funderade.

Och tänker man då ett steg längre, så tror jag att det kanske är det som berättar - att jag är inte färdig med bloggen ännu. När det är er jag frågar först. Och när ni svarar så jävla fort, innan jag ens hunnit blinka.

Så jag samlar mig. Och jag stannar. (Som ni.) Ville bara skriva ner alla tankar från de senaste dagarna när bloggen har stått så tom.

You


They all have the books, but they cant find the answers.

Word


SUBLEVARSE? Saknar läsandet. Mitt nyårslöfte går sådär. Hamnade i en svacka, försöker krypa upp. Går sådär. Läser en bra bok, men tiden trycker undan orden och hela alltihop. Så boken ligger på nattduksbordet, och här sitter jag och pluggar glosor som jag kommer ha använding av en endaste gång under hela mitt liv. Och det är när det är meningen att jag skall kunna översätta dem alla på ett glosförhör i veckan. Känns inte jättemotiverande. Jag vill ju bara läsa.

Lyssnar på en låt, för övrigt. Världens typ näst finaste låt. Första platsen delar någon Bruce, någon annan Rob och någån John. Men efter det, hamnar definitift den här.
Never Think.

Vem vet


BOOTS. Jag vill bara ha ett par svarta (bruna går också bra), enkla, skinnliknande (det behöver inte ens vara äkta) knähöga stövlar. Så mycket, vill jag bara ha ett par sådana. Jag fick syn på ett par för några månader sedan. Men när jag väl hade fått pengar, så kan ni ju gissa hur mång exemplar av min storlek som det fanns kvar.

Inatt så fanns de dock kvar. Svarta, knähöga, snyggast i världen. Jag brydde mig inte ens om vad de kostade. Är det inte den största av besvikelser, när man sedan vaknar. Och inte kan hitta de där förbaskade stövlarna. Inte i hallen. Inte i klädställningen. Inte i skogarderoben. Inte ens när man köpt dem, finns dem där.

Chloé- boots.

End of July


WASP. Vi fångade getingar hela sommaren. De var överallt. De bodde i körsbärsbusken, och kom fram som mest när vi åt på kvällarna. Mot slutet av juli blev vi rädda att katterna skulle leka med dem, eller att Enja (hunden) skulle äta upp dem när de blev trötta och la sig på altanen. Vi var rädda att de skulle bli stuckna. Vi fångade getingar i glas.

Just another blog


NY BLOGG. Vi jobbade med Wordpress i skolan. Uppgiften gick ut på att starta en blogg. På wordpress. Jag lyckades väl inte sådär jättebra (svårt som tusan när man jobbat i nästan 3 år med blogg.se), men en till blogg blev det. Först tänkte jag inte använda den. Men som den sucker för bloggar som jag är, så kunde jag inte låta bli.

Så, under "Extra" i sidomenyn så hittar du nu en bildlänk, till min "tanke- blogg". Den är inte alls avancerad. Knappt några bilder. Ingen vidare personlig design (men jag gillar körsbärsblommor något kopiöst, så lite personlig blev den ändå). På den här bloggen (som du läser detta på), kan du ju läsa om lite ytligare saker blandat med livstil, blandat med dagboksmaterial. På tanke- bloggen, som jag valt att kalla den i brist på fantasi, skriver jag helt enkelt om vad jag tänker på. Lite personligare. Välkommen in i mitt huvud, typ.

Den kommer antagligen inte uppdateras lika flitigt, och jag vet att många har svårt för att läsa långa inlägg fyllt med bara text. Men några kanske uppskattar den. Så det finns en länk, i alla fall.

Det går sådär


RAILROAD, NO DESTINATION. Åh. Precis när man tror att det börjar leda någonstans med den där jävla rälsen, då får man ta två steg bakåt och typ gå ur det rum man trodde man äntligen hade kommit till i stormen. Men ut, och släng igen dörren. Härligt, härligt, menar motsatsen. Usch.

Och jag har ont. Så jag köpte fiskmat (godaste B&J- smaken!) och tänkte slå mig ner och se lite Gossip Girl. Sedan skall de skrivas krönikor. Nåväl. B&J, somsagt. Det är bara bra.

Kalas- bralla


UN-COLORED. Jag är egentligen nästan lika blek som benen på bilden ovan visar. Men. Jag la till ett par strumpbyxor, mest för att hålla värmen lite. Men vi vill ju att det skall se så naturligt ut som möjligt. Strumpbyxorna, kommer ifrån Vogue och är hur bra som helst. Jag har en svart klänning från indiska på mig också.

...När jag åker till tandläkaren. Pling!

Fullmåne


THE BLACK GHOSTS. Med denna musik skall jag inleda våren. Lite nystart i musik. Solsken i musik. Massor av blandade känslor - i musik. En låt som jag hade hört så många gånger tidigare, men sorgset nog inte lagt märke till. Men bättre nu än aldrig. Verkligen. Gud, vilken låt. Vilken känsla. Vilken.. Och det bästa är att jag inte kan (eller kanske bara inte vill) kategorisera in den. Sån musik är för härlig.
Lyssna här.

No control


RUN. Det var årets första vårdag. Sitter i solen, iklädd pyjamas och tjocktröja. På altanen, ansiktet vänt mot solen. Det brände. Under ögonlocken blev allting illrött. Den färgen hade inte funnits sedan drygt ett halvår tillbaka.

Det är en sådan där dag, där man knappt kan förstå att det faktiskt kan bli varmare. Att det är nästan 20 grader varmare under Juli, Augusti. Och att man om det en dag då skulle vara 8 grader, då skulle man tycka det var kallt. Det var så härligt idag. Jag tror till och med att jag hittade ett par fräknar i spegeln när jag kom in. Små, små. Eller inbillning. Det gör detsamma.

Foto: Av mig.

Neutrals


BLEK. En härlig skönhetstrend för oss som bara blir röda när vi solar, är att det nu är helt okej att vara blek. Lite roligare att vara brun, kan tyckas. Men okej, att vara blek. Men det bleka på kläderna är snarare det först nämnda, det där om att vara brun. Mycket roligare, supersnyggare. Neutrala, ljusa, fantastiska färger. Ett par mörka naglar till detta. Och sommaren är som fixad.

Nära slutet, nära


STOP. Jag har funderat väldigt mycket. Och kommit fram till...

Att jag fortsätter blogga. Ni hade inte ens en aning om att jag tvekade. Det hade jag inte själv heller, kan jag berätta då. Men jag kom på att jag inte hade bloggat på flera dagar, och att jag inte visste vad jag skulle blogga om. Och därefter följde miljontals tankar. Och jag bestämde mig nästan för att sluta. Men nu fick jag känslan. Av att jag inte kan sluta. Så snart är jag här igen. Skall bara spendera en äkta Svensson- kväll med godis och melodifestival, först. Jag tycker inte ens om musiken i melodifestivalen. Men, är man uppväxt med det så fungerar det på något sätt ändå.

Heart of Life


BLOGG MINUS. Vilken svacka. Just nu är en tid där jag känner att jag vill blogga hur mycket som helst. Jag vet bara inte om vad. Egentligen vill jag väl bara skriva. Eftersom det är vad jag gör i övrigt, nu. Men, jag tror inte att skriva och denna bloggens lättsamma H&M- kollage riktigt går hand i hand. Utan att säga för mycket (; Haha.

I alla fall. Läs- abstinens i övrigt. Har inte läst på två veckor, vilket har gjort att jag ligger lite efter med mitt nyårs- löfte (40 böcker innan årets slut). Men, vad fan. Det ordnar sig.

3 månader blev 3 dagar


HUMAN RIGHTS. Jag vet varken hur jag skall börja, eller ens få plats med allt jag vill berätta på bara ett inlägg. För, en sak skall ni veta. Att tro att jag skulle ha tid ork eller ens fundera på att prioritera "dagens outfit- bilder" (som jag lovade innan rollspelet började), var ovanligt tidsoptimistiskt för att vara mig och ganska... omöjligt.

Vi hade fått höra så länge hur fantastiskt FN- rollspel var, så länge och så mycket att det blev lite svårt att tro det. Vi började arbeta med rollspelet redan innan jullovet. Valde länder. Jag, J och F valde the UK of Great Britain (vilket vi är extremt nöjda med), och därefter började faktaletande, talskrivande, resolutioner och policydokument spridas. Gemensamt röstade de klasser som skulle vara med i rollspelet fram att det var Mänskliga Rättigheter vi skulle diskutera. Ypperligt val, även där.

I alla fall. Jag har vart med om några alldeles fantastiska dagar. FN- rollspelet överrumplade mig totalt. Mig, och säkerligen flera. Vi har stått och skrikit i talarstolarna, försvarat saker vi egentligen inte står för och röstat hejvilt. Roligast var verkligen att stå och tala. Inför ibland ett hundra, ibland flera hundra människor.

En stor, stor händelse var när Jan Eliasson kom och pratade för oss igår.
Läs om honom här. Verkligen alldeles fantastisk att lyssna på, så mycket som han har varit med om! Är oändligt imponerad av honom.

FN- rollspelet var engagerande, inspirerande, fartfyllt, extremt lärorikt (jag menar det) och framförallt - ruskigt roligt. Det gick alldeles för fort. Tre månader till tre dagar. Borta. Åh.

Chicas y chicos, jag länkar här nedan till olika sidor om vart jag har varit de senaste dagarna. Läs, läs, läs!
FN-möte - i LerumGöteborgs Posten
Kort bildspel: Göteborgs Posten
Bilder från Lerums Gymnasiums Hemsida
JM's sida om rollspelet: Läs om vad det är och så. I sidmenyn hittar ni de tidningar som kommit ut under tiden också. Läsvärt!

Kalas


NYLON. Jag stod och kramade nylonstrumpor eftermiddagen till ära. x antal Den, multiplicerat med kritvita ben dividerat med marinblå och vit- randig kjol var en svår ekvation att lösa. Jag drog i de där nylonstrumporna. Som jag tvivlar på om de ens var nylonstrumpor, då priset och hela kvaliten kändes mer som löst stickade sytrådar. Men. Det fick bli dem. Jag kommer trots allt troligen bara att använda dem en dag i hela mitt liv. De svarta, ihåliga, men helt okej kreationerna. Från Åhléns. Priset var ju i alla fall fantastiskt - 5 par för 55 kronor.

Det där kan du kalla kalasbyx- poesi, om du vill.

Moment


BREATH. Jag sa till mamma att "det här är en av de bästa stunderna på veckan". När vi gick där, det var kolsvart och hemskt kallt. Efter yogan. Idag somnade jag nästan på yogan. Tror jag missade ett par rörelser där på slutet. Var så inne i ingenting. Det är löjligt skönt att vara inne i ingenting. Det är bara svart. Ibland behövs det så mycket. Vi åkte hem, jag tog en dusch, såg en
perfekt söndagsfilm och. Åt godis. Jag är fortfarande jätteslö. Kan nog ligga i tusen bitar här på golvet vilken sekund som helst nu. Det är en härlig känsla, för en gångs skull.

Vad jag rekommenderar yoga.

The United Kingdom


UNITED. I veckan är det stort FN- rollspel i skolan. SA, INT och JM- eleverna har delat upp sig och blivit delegationer från olika av världens länder. Jag, tillsammans med Jeannie och Felicia, är Storbritannien. De senaste veckorna (månaderna) har vi läst på allt vi har kunnat om var just Storbritannien och även andra länder står i ämnet mänskliga rättigheter. Vi har läst, haft möten, skrivit tal. Imorgon och på tisdag är det långa arbetsdagar för att fixa det sista och mellan onsdag och torsdag börjar själva rollspelet.

Klädsel? Formellt. Väldigt viktig regel i det hela. Allt skall egentligen vara formellt. I alla fall så kommer bloggen antagligen att få vila lite eftersom jag helt enkelt inte kommer att ha tid med den, när jag är i skolan mellan tidig morgon och antagligen senare kväll än vanligt. Men kanske kan jag skrapa ihop några formella outfits och några skojiga inlägg. We'll see. Men nu vet ni.
Bild: Googlad.