Och just nu; bloggar jag.
Att skriva har, som jag tusen gånger innan sagt, ALLTID vart en stor del av mig. Och framförallt av mitt liv. Ibland kommer jag in i skriva-novell-perioder. Ibland skriver jag närmare halva böcker, oavbrutet och 
glatt. Ibland skriver jag bara adjektiv i långa följder, och gör något vackert och krångligt av det. Ibland skriver jag bara dagbok, eller bloggar. Ibland skriver jag låttexter i högar, och reportage och artiklar skrivs minnsann med jämna mellanrum dem också. Ibland har jag perioder då jag gör lite av varje.
Jodå, det finns en salig blanding av lite allt möjligt hos mig. I högar och drivor.
Nu har jag dock kommit på mig själv med att komma in i en skriva-dikt-period igen. Mycket och emotionellt. Fast ändå.. inte alltför nära inpå. Det är nästan det farligaste med att skriva just dikter. Det blir ofta för nära. Och ibland kan det bli för lite känsla också, för att man är rädd att det skall bli motsatsen. Eller tvärtom, då. Nej, bäst att inte tänka för mycket på det är mitt tips.
Nu har jag precis kommit in i min senaste lilla släng av dikt- sjukan, men mot slutet brukar jag alltid slänga ihop ett häfte med vad jag lyckats få ihop under dikt- tiden. Så får morföräldrarna och så. Alltid uppskattat. Det var alltså tips nummer 2; ge häften innhållande egenskrivet material om någon i släkten har namnsdag, födelsedag eller liknande och din plånbok inte hänger med.
Äsch, too much talking. Egentligen ville jag bara skriva att jag börjat skriva dikter. Igen, och igen, och igen..
Jag gillar att fotografera också! Kanske visar lite bilder någon annan gång. Brukar ta egna kort till dikthäften bland annat. Bilden mitt i texten ovan tog jag för säkert 2 år sedan då det fortfarande var jättekul att ta kort i spegeln (; men jag gillar den ändå.. inte för att det är jag på bilden (haha, detta låter sjukt ego), utan för att den är så... skrikig. Eller något.
