Beths Blogg

Jag är verkligen skitsur nu. Jag har försökt ta mig ner och handla ett par grejer i över en vecka nu, men hela tiden är det någonting ivägen. Och oftast är det det här jävla (ursäkta uttrycket) vädret.
Partille har förvandlats till någon sorts magnet som drar åt sig all världens oväder, jag trivs inte.
Idag slog dock det mesta, jag personligen tycker idag var jobbigare än översvämningen. Japp, du kan ge dig tusan på att jag skall motivera mig. I ett antal steg;
1. Jag vaknar - det är mörkt ute, men regnar inte. Temperatur: ca. 5 har jag för mig. Jag går till skolan. Kyligt, men ingen form av nederbörd. Inte mycket blåst.
2. Det börjar dugga. Det övergår i vanligt regn. Det övergår i ösregn och blåst. Det läcker in i mina stövlar.
3. Spanskalektionen. Eftersom det inte läckte in så överdrivet mycket i mina skor så har fötterna nu torkat ganska mycket. Någon i klassen får luft från jag vet inte vad och säger;
- DET SNÖAR. DET SNÖAR. DET SNÖAR.
Jävlar i havet. Inte kul. Regnet har övergått i snö. Jag drabbas av depression.
4. På musiken gör jag (bland många andra) upptäckten att det regnar igen. Lättnad, nu regnar allt bort igen (HA! Trodde jag, ja).
5. Dags att gå hem. Och nej, snön är kanske inte kvar - men slask har uppstått.  
Efter ca. 20 meter:  Det har läckt in i skorna igen. Smärta i hela foten, det är kallt - och det gör ont.
Efter ca 1 kilometer: Känseln är knapp. Medans jag koncentrerar mig på att pinna på så fort som möjligt går jag samtidigt och försöker vifta på tårna (samtidigt!) Jo, du kan ju se den synen framför dig. Snart känner jag knappt någonting i fötterna längre, bara ren smärta. Sista metrarna inna dörren nästan (eller skippa "nästan") haltar jag så fort som det går. Fötterna rör sig inte som jag vill och jag är arg på vädret. Arg.

Hoppas vädret läser. PAH!
(nu är jag inte lika sur längre(; )